inmyplace.blogg.se

Okej, så jag är 17 år. Jag har precis börjat andra året på gymnasiet. Ni vet ångesten som smyger sig igenom kroppen varje gång man öppnar den jobbiga och välbekanta dörren till skolan och ni tänker att vad fan gör jag här? Och hur benen aldrig känns så tunga som när man går upp för trapporna, till gararoben, till skåpet och tillbaka till det högljudda och ångestfyllda klassrummet. Samma jävla sak, varje jävla dag. Och ni vet klumpen i magen när man känner att man inte hör hemma här. Jag försvinner in i musiken, Håkan eller vad som helst bara jag slipper allt skrik. I två år till upprepar sig detta och sen får jag göra vad jag vill. Men herregud, vad vill jag göra? Det enda jag vet är att jag vill fly från den här staden, och aldrig komma tillbaka. För den här staden kväver mig. Jag vill fly till Stockholm, eller till Göteborg eller vilken jävla storstad som helst. Även fast jag är rädd för att flytta själv till en stad där ingen känner mig, är jag lika rädd att jag kommer bli kvar här föralltid. Jag vill bosätta mig i en gammal etta i stan och till en början få ett jobb på ett fint café eller vad som helst. För vad vill jag egentligen göra när jag växer upp? Fan fan fan, jag måste börja inse att jag snart är vuxen. Vuxen? JAG? Fast äh, varför sitter jag och oroar mig för framtiden när det är nutiden som gäller. Två år kvar som storyn upprepar sig, men vad fan, jag vet att jag kommer klara det. Du kan gå din egen väg som Håkan säger. Och det är precis vad jag tänker göra.