Min dröm har äntligen gått i uppfyllelse.

För ett dygn sedan stod jag i en fullsatt Friends Arena med galna fans, och vi alla var här för samma anleding och det är bara så himla bäst. Jag och Ellen (och Kajsa och Erica som satt på andra platser) var så fruktansvärt glada och vi förstod inte riktigt vad som hände när fem fina pojkar klev upp på scenen och alla skrek av glädje. Det.var.helt.jävla.sjukt. Skrek, sjöng så falskt som jag kunde med gråten i halsen och skrattade. I över ett och ett halvt år har jag väntat på den dagen jag äntligen får se dem, One Direction. Hur kan ett band har så stor påverkan på ens liv egentligen? Jag skulle kunna skriva en hel bok om den här upplevelsen, om jag kunde. Älskar dem så jävla mycket, tack för att ni finns och tack för att jag hade världens bästa sällskap med mig. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0