Bara så länge det finns stjärnor över oss.

Är det nu jag ska skriva en lång poetiskt text om hur jävla fantastiskt denna människa är? När han började sjunga på det är så jag säger det lade jag mitt huvud på Emmas axel och sa att jag orkar inte det här med gråten i halsen och var så nära på att bryta ihop för att herregud, herregud vad han är fin. Igår var Håkan lika jävla fantastisk som vanligt och jag vet inte hur jag kan beskriva det bättre än så. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0